|
Välkommen till familjen Svenssons garage.
Här har vi laddat upp bilder på våra egna bilar. Sådana vi åker i idag och sådana vi ägt tidigare.
Gamla bilar är ett av våra intresseområden och då främst engelska bilar, men även gamla SAAB:ar och franska bilar. .
I vårt garage finns just nu:
- En Volvo V70 2,0F av 2009 års modell har vi nu som året runt bil och husvagnsdragare.
-En Rover Mini Cooper, Picko Edition, som vi köpte ny 1998 och som endast används på sommarhalvåret (vi vill inte utsätta den för salt och annat rostbefrämjande). Den har nu gått knappt 2500 mil.
-Vår veteranbil, en BMC Mini 1000 Saloon från 1970. BMC´n är under renovering. Vi har bytt en hel del plåt på den, båda framskärmarna, grillen, plåtarna framför dörrarna, undre trösklarna och plåten under bakre störfångaren. Hela bilen har lackats i en mörkblå kulört. Inredningen har piffats upp med nya rallystolar och golvmattor och innertak har bytts ut mot nytt. Båda dörrarna har fått nya innerpaneler och listerna där fönstren vevas ner har bytts ut mot nya. Vindrutan har ersatts med en ny. Kvar att göra är en del elkopplingar och fix med motorn och motorrummet.
Historik:
Vår första bil var en SAAB 96 av 1962 års modell. Den var ljust grå och hade 9700 mil på mätaren. Tvåtaktsmotorn var precis utbytt till en ny, fabriks-renoverad tvåtaktare. Vi köpte den 1970 i Flen på Motor & Handels AB för 2.200 kronor.
När vi 1972 väntade tillökning i familjen blev behovet av en herrgårdsvagn påfallande. Vi bytte då vår tvåtaktare mot en mörkgrå SAAB 95 V4 herrgårdsvagn, av 1966 års modell. Bytet skedde även denna gång hos Motor & Handels AB i Flen. Priset var nu lite högre, 7.900 kronor. För vår gamla SAAB fick vi 1.500 kronor. Det här var en dålig affär, vi blev helt enkelt lurade. Bilen visade sig vara helt slutkörd och det mesta fick jag fixa till och byta ut.
I juli 1973 hade vi tröttnat på de ständiga problemen och bytte SAAB´en mot en vit Renault 4L av 1968 års modell. Priset var 5.000 kronor och vi fick 3.000 kronor för vår SAAB 95.
Vår Laban trivdes vi med och åkte med den både korta och riktigt långa resor. Plats var det gott om och med takräcke var det aldrig några problem att få med både vagn och babysäng. Vi körde med Laban till januari 1977 då motorn började ta lite väl mycket vatten (läckande topplockspackning). SAAB i Skärhomen hade då ett erbjudande vilket innebar att om bara bilen för egen maskin tag sig dit fick man 1500 kronor i inbyte för den. Med hjälp av en granne knuffade vi igång Laban och åkte till Skärholmen.
Nu hade vi åter en SAAB 95 V4 herrgårdsvagn, röd denna gång. Årsmodell 1973. Priset var 15.300 kronor. Den här kändes som en ny bil och hade god plats för hela familjen som under 1977 utökades med vårt andra barn.
I juni 1979 var det dags för bilbyte igen. Vi köpte en Renault 5 TL, ärtgrön, av 1976 års modell. En förhållandevis liten bil, men vi hade inte behov av en större just då. För vår årliga vintervecka i fjällen fick vi låna mina föräldrars Kadettkombi. Den här bilen betingade ett pris på 17.000 kronor och vi fick 7.000 kronor i inbyte för SAAB´en. Vår Ärta fick hänga med till november 1980 då motorn skar. Vi hade tur och maskinförsäkringen gällde fortfarande, fast bara med minsta möjliga marginal. Reparationen utfördes på Renault´s verkstad i Kista och vi passade då på att byta den lilla Renaulten mot en större Renault.
Det blev en gul Renault 14 TL av 1978 års modell och med 3975 mil på mätaren. Priset låg på 23.500 kronor och vi fick 8.500 för Ärtan med ny motor.
Renault 14 kallades för 80-talets första bil i annonserna och den var liten utanpå men rymlig innuti.
Det här var en mycket trevlig bil, lättkörd, rymlig och bekväm. Den fick hänga med till februari 1984. Renault hade då gjort ett avtal med Volvo och över en natt hade man lagt ner Renaults verksamhet i Sverige. Begagnatpriset på Renault rasade, men genom min dåvarande arbetsgivare fick jag hjälp med att byta in den till ett bra pris.
Nästa bil blev en Volvo 245 DL, dimbrun eller snarast ljust bajsbrun, med 6500 mil på mätaren. Vi fick betala 38.500 i mellanpris och då medföljde även vinterdäck. Den här bilen hade vi inte fullt ett år för i december 1984 begåvades jag med tjänstebil, en Volvo 245 GL. Denna följdes av ytterligare tjänstebilar, en Volvo 745, en Audi 100 och ytterligare en Volvo 245 GL.
Nästa gång det blev aktuellt med att köpa en egen bil var 1988. Det blev en fabriksny Peugeot 405 SRi Break, en av de första 405´orna i kombiutförande i Sverige. Det här var en kalasbil, Minst lika rymlig som Volvo 245 och mycket stadigare och roligare att köra.
Vi hade den här bilen till augusti 1989 då det åter var dags för några tjänstebilar, en Audi 100, ett par Opel Omega kombi, en Opel Vectra 2,0 kombi och en Mitsubishi Spacestar.
1998 hade vi ju köpt vår Mini Cooper att ha som hobbybil, se ovan.
I september 2000 köpte vi en Ford Escort Kombi i Ghia upplaga, 1998 års modell. Det var en metallic svart med 2900 mil på mätaren. Priset var 97.000 kronor inklusive bra vinterdäck. Den här bilen hade vi i drygt 1 år.
Nästa fordon blev också en Ford, men denna gång en grön Ford Mondeo 2,0 Ambiente 5 dörrars (halvkombi alltså). Den hade 3314 mil på mätaren och var av 2000 års modell. Vi betalade 141.000 kronor för den inklusive vinterdäck och motorvärmare med kupéuttag. För Escorten fick vi 60.000 kronor i inbyte.
Efter flytt till Falun bytte vi bil hos Mats Bilar i Falun. Det blev nu, september 2004, en grön Peugeot 305 XT 1,6 med 5 dörrar, 2001 års modell och med 3400 mil på mätaren. Priset var 134.800 kronor. För Mondeon fick vi 55.000 kronor, den hade då gått 10.000 mil
Den här bilen blev kortvarig i vår ägo eftersom Mats Bilar sommaren 2005 köpte in Rovers konkurslager och reade ut det i juli. Vi bytte in Peugeoten mot en Rover 75.Det var en ljusblå Rover 75, 1,8T Tourer från 2005.
Efter nästan 10.000 mil och 4 1/2 år gav topplockspackningen upp och ett större haveri i motorn blev följden. Tydligen är detta inget ovanligt problem på moderna Rover enligt vår verkstad. En fabriks-renoverad motor sattes in till en kostnad av närmare 60.000 kr inklusive montage. Som tur var kunde vi använda vår maskinförsäkring och behövde "bara" betala en självrisk på 5.000 kronor.
En härlig bil att köra, men tydligen dålig kvalitet på motorn.
I september 2011 var det dags för en tur till Mats bilar igen för byte av vår Citroën C5 kombi, 2,0i 143 SX, årsmodell 2005 och mörkblå. Inköpt i maj 2009. Vi åkte minst lika bra i den här bilen som i vår gamla Rover. Tyst och mjukt. Den gashydraliska fjädringen gav en ypperlig komfort, dessutom var den perfekt för att dra husvagn med då den höll bilen på en konstant nivå så att inte strålkastarna bländade mötande trafik. Bilen hade nu gått nästan 10000 mil och det var en hel del problem som hade börjat komma.
|
